Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Skejtvasan’

Då har jag genomfört min första Skejtvasa. Jag känner mig som en tönt som är helt färdig efter bara tre mils åkning, det är ju inte så långt egentligen, men efter målgång kunde jag knappt stå upp.

Men jag ska börja från början. Frukost kändes som en naturlig start på dagen. Jag blev lite besviken på utbudet där på Mora Hotel. Det kunde har varit lite mer av allt faktiskt men jag blev mätt så det var ok. Efter den begav vi oss till bussen som tog oss upp till Oxberg och starten. På bussen, två säten framför mig satt ingen mindre än KG. Han dök upp lite här och var under vår Moravistelse. Ni ser honom ur en föga smickrande vinkel men det är han där i flinten.dscf0546

dscf0544Kärleken och jag passade också på att illustrera landskampen mellan Sverige och Norge medan vi satt på bussen.

dscf0551Starten gick 10:30 och vi begav oss iväg som skjutna ur en kanon allihop. Självklart gjorde jag rookiemisstaget nummer ett och gasade på alldeles för hårt i början så att jag mötte väggen ungefär 25 km för tidigt. Den var hård kan jag meddela. De sista två milen gick på ren vilja och sportdryck.

Efter ett tag lärde man sig att tycka om skyltarna som talade om hur långt det var kvar. Allra jobbigast var det vid skylten med 16 km kvar på. Då var jag helt färdig. Ett tag innan det gick KG förbi mig och jag kände mig allmänt knäckt just då. Men jag skulle i mål. Om jag så skulle krypa.

Så började så sakteliga skyltarna visa lägre och lägre tal. När det var ca 6 km kvar fick jag sällskap i spåret av en som tränade klassiskt. Det var ytterligare en svt-kändis, sportkommentatorn Jacob Hård. Han peppade mig sedan in på upploppet. Trevlig kille det där. Han verkar ha en blogg som ni kan läsa om ni klickar här.

Till slut kunde jag se målporten och hittade någonstans lite extra krafter och tog mig in på 2 timmar och 11 minuter. Målet från början var ju att komma under två timmar och framförallt spöa mamma men eftersom jag inte kunnat träna på ett tag så är jag nöjd med resultatet. Jag var helt galet färdig efter mål, Kärleken fick stå och hålla i mig för att jag inte skulle ramla.

Slutresultatet i familjefejden blev följande: Kärleken vann med en och en halv minut före pappa och mamma vann över mig med runt 14 minuter. Nästa år ska jag inte stressa sönder magen två veckor innan loppet.

To the icing on my birthdaycake: Tills för bara ett par minuter sedan trodde jag att jag fått stryk av både mamma och KG men när jag kollade upp resultatet visade det sig att jag åkt om honom utan att märka det. Slutresultatet för honom blev 2:38. Jag spöade en kändis. Det ni!

Annonser

Read Full Post »

God morgon!

Idag fyller jag, som min bror upplyste mig om, gammal tant. Många kanske inte tycker att 24 är gammalt och det kanske det inte är egentligen men jag känner mig pensionsfärdig. Nästan.

Idag är V-dagen. Magen känns rätt ok but I don’t want to jinx it så jag säger inget mer om den. Mamma vaknade dock med ryggtrassel så kanske jag kan ge henne en match i alla fall! Håll tummarna för mig att magen håller!

Mora by night var inget höjdhopp. Vi gick och la oss tidigt så vi kikade ju inte direkt runt men jag har lite förhoppningar på Mora by day. Solen lyser och det är inte så kallt ute. Vi kan ha vallat fel på några grader med det blir som det blir.

Ute på gården här står det föresten ett gäng bilar med preseningar. Det är biltestare som ska upp till Arvidsjaur eller Arjeplog eller var de där isbanorna nu ligger. Någon som är mer upplyst än mig kan ju tala om vilket det är i kommentarerna nedan. Pappa såg bilarna igår och tror att det är Opel. Vad tror ni? Det är ju lite svårt att se nu med skynket på.dscf0542

I alla fall blir det inga mer postningar förrän efter loppet. Hörs då!

Read Full Post »

Kolhydratladdningen började redan igår. Pastamoffningen vet inga gränser och jag har gått upp 400g i vikt sedan igår kväll. Enbart på grund av kolhydraterna. Kärleken bara skrattar åt mig och säger att jag bundit vätska och att det är bra för att jag ska förbränna energin imorgon i loppet men jag vet inte. Jag ser vad jag ser när jag kliver upp på vågen. Det går åt helt fel håll.

j230i_product_quality_image_1Idag bär det av mot Mora och jag ska försöka rapportera därifrån. Jag har fortfarande en riktigt crappy telefon så jag kan inte på ett vettigt sätt blogga från mobilen. Liverapporteringen från själva loppet blir därför lidande. Jag ska försöka referera så gott jag kan efteråt.

Vad är målet då? Ja, först och främst att ta sig i mål. Magen samarbetar fortfarande inte så jag har tyvärr fått ge upp alla ambitioner på att på allvar kunna ge min kära mamma en match. Däremot vet jag att KG Bergström ska åka samma lopp. Han satsar på en timme per mil och det tänker jag försöka slå. Det är ju alltid roligare att slå en kändis!

KG Bergström på röda mattan på Idrottsgalan 2008

KG Bergström på röda mattan på Idrottsgalan 2008

Read Full Post »

Jag läste någonstans att det finns vissa saker man inte ska blogga om eftersom, om de kom vissa individer till kännedom, kunde sabotera för ens framtid. En av dessa saker var sjukdomar eftersom nutida och framtida arbetsgivare kunde läsa och då omedelbart skulle se kostnader för sjuklön och produktionsbortfall flashandes förbi sina ögon.

Efter noga övervägande bestämde jag mig för att högaktningsfullt ignorera rådet och publicera en post innehållande just sjukdomar. Just den här sjukdomen påverkar nämligen ingen annan än mig själv och Kärleken som måste stå ut med att jag gnäller en del. Som rubriken antyder är Vasaloppet på fredag hotat på grund av sjukdom. Jag har, igen, drabbats av magkatarr (at least, that’s what I think it is). Det innebär att jag mår bra så länge jag inte äter eller skyndar/stressar mig. De som känner mig vet att jag gillar mat och därmed inte kan avstå det. Kenya-dieten är ändå inte bra för en och man blir ganska grinig om man inte äter. De vet också att jag inte kan låta bli att stressa eftersom jag är en tidsoptimist som alltid måste springa för att hinna med tåget (det kanske man inte heller ska outa till framtida arbetsgivare, eller?).

Hur som helst, eftersom min mage inte fungerar kan jag inte träna. Har inte kunnat på två veckor ungefär. Och loppet är på fredag. Det ser inte så bra ut. Min bäste vän Omeprazol verkar heller inte ställa upp helhjärtat så vi får se hur det blir. Men, som den norrman jag är ska jag starta. Man föddes ju inte med skidor på benen för ingenting.

Read Full Post »

So, igår var en viktig dag. Igår blev jag officiellt av med min titel som student. Jag har fått mitt diplom och är nu redo för världen. Det känns bra men lite konstigt. Jag har blivit av med min identitet och måste nu forma mig en ny. Fast jag är som jag är vilket innebär att jag säkert kommer plugga några kurser till bara för att det är roligt och kick myself as I do it.

Vi firade såklart ståndsaktigt med middag på någon restaurang på Söder med ojämn mat och ganska dålig service. De hade i alla fall bra högtalare så ingen behövde tala med varandra utan fick nöjet att skrika. Satt och snackade ett tag med en klasskompis som är från Marocko. Tydligen finns det snö där och man ska kunna åka skidor! Häftigt juh! Ditcha Alperna, Marocko is the new shit!

Idag har jag gjort ungefär två knop sedan jag gick upp. Har legat och njutit av min frihet i soffan tillsammans med Kärleken och Gilmore Girls. Ett tag trodde jag att jag gosat ur skiddjävulen ur honom men icke så i skrivande stund skrämmer han, Kärleken alltså, motionärer i skidspåret när han svischar förbi. Vasaloppet på fredag. Jag är så inte redo. Om jag borde träna? Ja, det borde jag. I’ll just leave it at that.

Read Full Post »

A little bit of this, a little bit of that

Jag bara måste berätta om Makalösa. Det är en reklambyrå som har sitt kontor på samma ställe som ”min” byrå. Den består av två fashionabla kvinnor och en yngre kille. Han har varit pappaledig under tiden jag har pryat så jag har inte träffat honom mer än ett par korta stunder. Däremot har jag haft förmånen att närmare stifta bekantskap med G och K. De är två otroligt positiva och varma människor som har så roligt på sitt jobb att de står och skrattar mest hela tiden. Jag vill också ha det så på mitt jobb när jag blir stor. Jag har även haft förmånen att få vara med på ett av deras case vilket jag här skulle vilja uttrycka mitt stora tack för. De gav mig en avskedpresent som kommer att figurera lite som en side-kick här i bloggen längre fram. Ni får vänta och se!

Idag har prestigen stigit i kampen om segern i Skejtvasan. Jag lyckades för första gången vinna över mamma och pappa kämpar för att hålla Kärleken bakom sig. Det är mindre än en månad kvar nu så alla försöker mörka hur mycket de tränar så att de andra inte ska ha koll på formen. Själv brottas jag med något slags elakt virus som gör att jag inte riktigt hittar formen och det känns lite som om kroppen motarbetar mig. Jag hoppas det släpper snart för jag börjar fundera på om jag ska försöka knäppa pappa lite på näsan också. Det skulle nog svida rätt ordentligt i skinnet på honom, haha!

Read Full Post »

Hej vänner!

Nu är jag tillbaka efter ett långt och skönt jullov. Jag hade först tänkt blogga under julen också men när det väl kom till kritan orkade jag inte och lät helt sonika bli. Det har faktiskt varit väldigt skönt att ta en paus från datorn.

Ledigheten har spenderats i de svenska fjällen. Jag och Kärleken började turnén på en buss från Stockholm till Sälen med en chaufför som guidade oss genom Lars-Kristersland. Det vill säga Dalarna. Vi fick också utförlig information om alla kontrollerna längs Vasaloppet, Dalarnas geografi och allmän historia. Det var inte ett helt oangenämnt sätt att resa på faktiskt. Vi fick bästa platserna längst fram och man kunde sträcka på benen genom att ställa sig upp närhelst man önskade. Vi gjorde också två stopp längs vägen varvid vi höll på att glömma kvar en gubbe i Mora.

Väl i Sälen mötte vi upp Kärlekens familj och hade det jättemysigt i ett par dagar. Vi åt middag på Lammet & Grisen mellan Lindvallen och Sälfjällstorget. Har ni inte varit där, åk dit pronto! Helt galet god mat! På julafton bytte vi familjer och åkte över till Idre där min familj kamperade. Där har vi sedan varit över nyår och kom hem igen till Västerås igår kväll. Det kändes faktiskt jättkonstigt att vara hemma när man inte varit där på lång tid.

Under julen har jag lyckats gå upp två kilo trots att jag verkligen inte legat på latsidan. Min familj, being norrmän, kan liknas vid en längdåkningssekt och nu har Kärleken blivit frälst. Han var en stor motståndare at first men så fort han fick på sig skidorna slog det slint i hjärnan så nu ska han och pappa ut på jakt efter utrustning. Toppklass givetvis. Kul för pappa att han fått en ny bästis! Han skramlade väl ihop drygt 12 mil på en vecka, Kärleken alltså, och jag med mina sladdriga spaghettiarmar fick ihop åtta. Nedräkningen inför Skejtvasan har börjat…

Om jag nu ska avrunda det här inlägget med en sammanställning av 2008 som är så populärt i dessa tider så får jag väl säga att det varit ett händelserikt år som gått väldigt fort. Jag hade inte satt många pengar på den här utgången för ett år sedan. Jag har alltså nästan tagit en examen (ska bara lägga fram ex-jobbet nu efter praktiken i feburari) och hittat Kärleken och flyttat in hos honom. Det är två rätt stora händelser för mig i alla fall, eller tre, noga räknat.

Angående titeln så väntade ett paket från PR-byrån bakom VISA-kampanjen på hallmattan när jag kom hem igår. De var söta nog att skicka en box med Elvis Presley! Tack för den!

Read Full Post »

Older Posts »