Eftersom jag igår kväll var ute och åt på restaurang med Kärleken för att fira att vi hållt ihop i vått och torrt i ett helt år, missade jag Melodifestivalen. Modern människa som jag är (och lite töntig kanske) spelade jag in den och har ägnat förmiddagen åt att titta och mysa med paljetterna.
Jag tillhör faktiskt dem som gillar Petra Medes programledarskap. Jag menar, lite ironi och sarkasm kan aldrig vara fel. Tyvärr verkade inte hälften av Globen fatta hennes skämt men det får ju stå för dem. Det jag skulle komma till var att jag lät bli att ta reda på vem som vann för att få det mesta ut ur upplevelsen. Och det måste jag säga, svenska folket överraskar ibland positivt! Alla segervissa popsnören snubblade på sitt glitter och ärtigt klädda dansare. Istället vann elegans och kultur. Ok, kanske inte men jag gillar Malena Ernman och låten Fredrik Kempe knåpat ihop. Huruvida den går hem i Europa låter jag vara osagt för man vet ju aldrig vad som är populärt i östblocket nuförtiden.
Riktig Feelgood-TV blev det under omröstningen när svenska folket gav låga poäng till alla favoriterna och till slut återstod bara enskräll. Det var riktigt roligt att se Malenas glädje när hon vann. Hon kunde liksom inte tro det. Everybody loves a winning underdog. Yep, så är det.
Nu ska jag, Kärleken och en god vän bege oss ut i det fina vädret och åka lite skidor! Det kommer tydligen ett Vasalopp nästa år också…
Kommunikation och personliga ting 